Sida:Fortuna.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


I.

Abraham Lövdahl hade blifvit student.

Nitton år, vacker, frisk och gladlynt; välklädd och väl försedd med pengar — lifvet sprang upp för honom som dörrarna till en balsalong, och han stormade in med vidt uppspärrade ögon.

Den tiden låg ännu öfver studentlifvet det sista, försvinnande skimret från en skön och obekymrad tid; det kunde ännu talas om »idealen» utan att alla skrattade; och när kurator med sin klara stämma och det vackra, blonda hufvudet kastadt tillbaka lät fagra ord susa genom salen, då kände de unga liksom mäktiga vingslag öfver sig, det svälde i bröstet och lättade i hela kroppen, som om man kunnat flyga med.

Abraham Lövdahl hade äfven känt vingarna växa; den plötsliga öfvergången från det