Hoppa till innehållet

Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
171
I FOYERN

Operakällarn en foyer! Det är makalöst.

Den foyern räcker för öfrigt icke utanför den kungliga Stora teatern. Hvad har man på den Dramatiska?

»Lagergrens kafé utanför första raden,» svarade optimisten.

Vi tacka så mycket. Förutsatt att de bägge nämda förfriskningsställena kunde vara tillräckliga för teaterbesökande manspersoner, hvilket vi dock på det kraftigaste bestrida, äro de väl ej lämpliga för fruntimmer. De som gå på teatern bestå icke uteslutande af karlar. Få kvinnorna icke tagas med i räkningen? Aldrig har man under någon mellanakt sett fruntimmer på Operakällarn eller i Lagergrens dramatiska kafé.

Hvarför skola de arma fruntimmerna vara dömda att sitta stilla under ofta långt utdragna mellanakter, stilla och öfvergifna, ty deras manlige ledsagare bekymra sig icke om att hålla dem sällskap? Hvarför kunna de ej få taga dessa följeslagare under armen och gå till en glad foyer för att hvila sig från mellanaktssalongens enformighet?

Kvinnan!?

Mannen ser helt förvånad ut. Behöfver man tänka på kvinnans rätt? Det har aldrig förr fallit honom in.

Månne häller alla manliga teaterbesökande äro så synnerligen belåtna med att mellan akterna gå på Operakällarn eller Lagergrens buffet i Dramatiska teatern? Vi känna dem som icke äro det, men likväl ledsna att sitta och titta på ridån eller att mönstra raderna och parkett. Och tänk, om man därtill på parkett får sin plats bak om en så stor kropp, att hela öppningen mellan avantscenerna helt och hållet undanskymmes! Det var detta som en gång hände en af våra vänner. Han satt just och