Sida:Fredmans Epistlar.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
88


Alt måste jag spela och brumma,
Och gå med Fiolen patrull;
Men hur jag på strängarna tumma,
Sprang qvinten och jag föll omkull.
Fan fari den blågula draken!
Ge mig nu en sup eller två.
Pong pongtuli pongtuli. Nå,
Nu känner du saken.

* * *

Min skönhet han straxt sig tilegna,
Birfilare kalla han mig;
Och örfilar hagla och regna
Och smattra som kulor i krig.
Revange! — Han ropte, Canalje!
Där har du för qvinten som sprang.
Pong, pongtuli pongtuli. Klang.
Tvi sådan Batalje!





N:o 32.