Sida:Fredmans Epistlar.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
106


Ren Krögarns hämpling-quittra;
Vid Zephirens ljufva fläkt
Fönsterna darra på haken;
Ulla blef ur sömnen väckt.
Men kunde knapt bli vaken.
Af och an hon kasta sig,
Och svängde kring med armen;
Gret i sömnen bitterlig,
Och klöste sig i barmen.
 Än hon skratta,
 Än hon fatta
I Sängstolpen och i stoln;
 Tog fram skona,
 Och på rona
 Knäpte underkjoln.

* * *

För Spegeln Ulla stänkte sin barm,
Med vin och rosen-vatten;
Sen knöts et pärlband-kring hännes arm,
Och flor kring schäfer-hatten.
Liksom när på Paphos ö
Kärleks-Gudinnan upvaknar,
Allting tycks i vällust dö,
Och sorgen blott man saknar;
Likså Krögarn mer och mer
Af ångst och vällust stamma,