Sida:Fredmans Epistlar.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
110


 Slikt herberge
 Ej i Sverge
 Fås på många år.

* * *

Men himmel ach! hur bytes alt om!
Bäst Ulla ömsa stubbar,
I dörrn på tröskeln, gissa hvem kom,
Jo fyra halta gubbar:
En med värja sned och vind,
Och med en tågstump den andra,
Och den tredje som var blind,
Tog Nymphen bort och vandra.
Himmel ach! hvad larm och skrik!
Vår Ullas rop mig sårar;
Hvarje gäst satt blek som lik,
Och krögarn fälde tårar.
 Qvar på bänken
 Fram om skänken,
Där står Ullas Bränvins-glas,
 Tömt och spruckit
 Och utdruckit.
 Så slöts vårt Calas.

* * *

Farväl min Nymph! Apollo mig skänkt,
Din sköna bild at måla;
Nu går du bort, sen länge du blänkt,
Och fått min duk bestråla;

Men