I går såg jag ditt barn, min Fröja, I Yxsmeds gränd,
Klädd i en svart garnerad tröja, Så snörd och spänd;
En kullrig vidd af många stubbar, Bjäfs och granlåt och flärd.
Men i dess fjät såg jag två gubbar Med långa svärd.
* * *
Hon vände sig, och floret fläkta, Tyst af och an;
Dess ögons glans, så dyr och ägta Bland tårar brann.
Et qvinligt öga fullt med tårar Och en darrande röst,
Säg mig hvad mer til ömhet sårar Et manligt bröst?
* * *
Från topp til tå min Nymph jag granskar; Bedröflig syn!
Hopknäpta sträcks två klippings-handskar Med bön til skyn;
