En blick på Astronomiens öden och framtid.
I.
Succesiv utveckling är menniskoslägtets lösen, det är äfven vetenskapens, och Astronomien har lika litet som någon bland sina syskon kunnat undandraga sig denna allmänna naturlag. Äfven den räknar en barndomsålder gående genom sekler, och blott småningom har den förmått uppfatta och göra gällande naturens enkla eviga sanningar. Men denna Astronomiens utvecklingsakt har icke spårlöst genomgått tiden, den har tvertom haft ett stort och outplånligt inflytande på den menskliga bildningen, hvars grundvalar den i mer än ett afseende ombildat. Innan vi derföre våga försöket att af Astronomiens närvarande utseende ställa dess horoskop för framtiden, skole vi först kasta en blick på det förflutna, det närvarandes moder.
De första spåren till astronomisk verksamhet förlora sig i forntidens dunkel. Caldeer, Hinduer, Chinesare äro de äldsta folk, man känner, hvilka sysselsatt sig med Astronomi. Emellertid finner man hos dessa, med några få undantag, föga, som gick utöfver behofvet att förbättra och beriktiga deras tidsmätning. Icke engång Grekerne, forntidens mest bildade folk, förmådde skapa någon egentlig Astronomi. Hänförde af begäret att dogmatisera öfver naturen, ansågo de för öfverflödigt att i fenomenernas verld söka bekräftelse på sina satser[1].
- ↑ Här gäller kanske, hvad Schleiden med någon bitterhet säger om vår tids naturfilosofer: sie vergessen nur das Archimedische δός μολ πον ουἇ, und vermeinen wie Münchhausen sich heim signen Zepf aus dem Sumpf der Unwissenheit heranszichen zu können.
