Hoppa till innehållet

Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 115 —

jag lekt inunder
vid bäckens sus.
J barndomsvänner
som ment mig väl,
jag än Er känner,
farväl, farväl!

Min kärlek gäckad,
min gård är bränd,
min ära fläckad,
i landsflykt sänd!
Från jord vi vädje
till hafvet väl,
men lifvets glädje,
farväl, farväl!”