Fruntimmers-Tidningar.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
N:o 29.
Stockholm, d. 7 Nov. 1772.
Selicourt;
Sedolärande Saga, af Herr d’ Arnaud.
Fortsätning.
Selicourt war långt ifrån at döma sig med den eftertänksamhet och stränghet, som Marquisinnan; han öfwerlämnade sig til hela sötman af den nya känsla, som upeldade honom; han gjorde tusende löften, at, til sista andedrägten, tilbedja Fru Mennewille; hon är det, sade han wid sig sjelf, som beständigt skal råda öfwer min Själ. Jag wil nu ej sysselsätta mig med annat, än at för henne ådagalägga en ömhet, som ej skal slutas förrän sjelfwa mitt lif; et enda af hennes ögnakast skal göra mig til den lyckligaste af alla människor. - - - Om hon icke skulle älska mig, - - om hon skulle älska en annan, - - hwad talar jag? Jag begär en mer, än at få älska henne; om mig ej tillåtes, at förklara henne min kärlek, så skal jag åtminstone äga den wällusten, at oaflåteligen känna honom inom mig sjelf; och detta nöjet skal göra tilfyllest til min sällhet.
