Sida:Fruentimmers-Tidningar 1772 29–32.pdf/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
235

tilgång til sina behof, nu den ena här, den andra där, och när utkomst och Näringar förswinna, faller Hushåldningen af sig sjelf.

En ömsint Moder, som föder et Flicke-barn til werlden, har en onaturlig orsak, at önska det qwaft af dagsljuset. Wåra Bröder hafwa wid misslyckade Förslag den trösten, at på en främmande Jord söka bröd eller död; men hwarest wilja wi uslingar komma? Wi äro liksom dömde, at uti elände förgås inom Gränsen. Wi knota billigt öfwer ödet, som ej låtit oss födas af Torpare och Bönder. Wi blefwo då eftersökte, och undgingo dymedelst en stor del af oss den nöden, at förtwifla i blygsel och hunger. Wår utbudna Års-tjenst föraktas hos högre och lägre. Man misstror oss om de sämre sysslor, och sedan Pigor börjat bli antagna til Jungfrur, hafwa de äfwen i den delen tilstängt wägen för wår utkomst. Wåra händers werk afwisas med förakt man ifrån man, under det, at wåra nödtorfter ej wilja låta sig nöja med så magra swar, och skulle nöden twinga oss utom Dygdens gränsor, ledo wi et billigt förakt, och dymedelst förwärrade wårt tilstånd.

Det fordrades en wigare Pensel, at afmåla det elände, hwartil wanan blottstält en stor del af oss; men så litet är wår sak ansedd, at ingen Advocat wil föringa sig så djupt, och taga den på sina axlar. Wi drista oss därföre sjelfwe i al blygsamhet fråga: om wi allena äro stängde ifrån al omtanka

uti