ifrån Landets ädlaste förkofring, under det, at de sednare i fattigdom och sysslolöshet försmägta. Wi lämna i wår enfaldighet til Almänhetens wisa ompröfwande, huru många Näringsgrenar af oss kunde bestridas, och töras ej sjelfwe gifwa Förslag däruppå, af frugtan, at reta för många Skrån emot oss.
Mån, för de hederligare af wår Kön, Kloster-Inrättning kunde wara skadelig uti et Land, där en uplyst Religion regerar? Kunde et wäl inrättadt Barnhus inom få år komma til stadga, hwarföre skulle man intet hos ädla sinnen göra sig samma hopp om Tilflygts-hus för Fruntimmer af Stånd, som nu flyta kring Landet, likt watnet om stenar? Många behöfwande och hederliga Fruar skulle med glädje åtaga sig Öfwer-inseendet, många wackra Slögder därifrån komma Riket til nytta, många Barn där få en skickelig upfostran för lindrig afgift, och Riket til slut få glädja sig öfwer sina wisa anstalter på samma sätt, som en Moder öfwer sina wältucktade Barn.
Til dåraktig och skadelig kärlek för oss äro wåra Herrar snart nog bewekte. Ack! at så wisst wårt werkliga bästa wille röra deras hjertan, och wi arma fingo blifwa wid lif, så länge GUD och Naturen det medgåfwe.
Huru wår Ära är uti et lika äfwentyr, utwisar wårt almänna förakt. Ingen Satyrisk Skrift hade någon smak, om wåra Försmädelsers salt
