Selicourt springer ock werkeligen til Marquisinnan; man anmäler honom, hon war ensam; han wil kasta sig för hennes fötter. - - Det är då sant, min Fru, at medlidande för mig öfwerwunnit Eder köld! Min Lycka är då i sanning större, än at jag därom kan wara öfwertygad; Ack! hwad! - - Ni skulle fägna mitt rörda sinne med tilsägelse om Eder ömhet! Ack! min Fru, lät mig dö af kärlek och af glädje wid Edra fötter; måtte jag uti sjelfwa Dödsens käftar kunna betyga för Eder, at jag älskar, at jag tilbeder Eder, et jag lefwer för ingen annan, än för Eder allena. Hwart tager Ni så hastigt wägen? Ni wil lämna mig! Kan denna min bekännelse förtörna Eder? Kan det ångra Eder, at Ni gjort mig til den lyckligaste på hela jorden, som innan Edert yttrande war den olyckligaste. Bewärdiga mig med en åsyn af dessa ögon, som göra Eder så förtjusande.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Böneskrift
Af det olyckliga Swenska Fruntimret, til
Almänheten; upsatt af Fru D**. Fortsättning.
Äro wi då Jordens Styf-barn? Hwarföre skal Wisdoms-mjölken ryckas undan wåra munnar? Det ser ut, som borde wi twingas, at
