248
likafullt åstunda förnuftiga Hustrur, och klaga öfwer deras brist i Landet. Hwad skulle man säga om den Bildt-huggaren, som illa til-yxade et Beläte, och sedermera wredgades däröfwer, at det ej sjelf skapade sig bättre.
Wi hafwa redan anfört, huru wi ej wänta oss annat, än åtlöje öfwer wår dristighet; men det bryr oss intet. Wi äro infödde och tro oss äga rättighet, at klaga wår nöd; hälst nu, när wår wälfärd synes wara den endaste, som är glömd af Almänheten. Wår tid har warit fruktsam nog på anstalter, hwarföre förgätes då den nytta, som hälften af Människo-slägtet borde åstadkomma i Riket?
Det sämsta Handtwerk har sina underwisningsgrader, men wi allena pockas, at fullgöra många stycken, utan at däruti få den minsta insigt.
Hwarföre skal Qwinno-Könets Ungdom anwändas til annan underwisning, än den de en gång, wid en Hushåldning komma at nyttja? Är det då så litet bewänt med den Wetenskapen, at det ej kommer så noga, om tid och kostnad i längden däruppå förspillas?
STOCKHOLM,
Tryckte hos Wennberg och Nordström, *1772
