Böneskrift
Af det olyckliga Swenska Fruntimret, til
Almänheten; upsatt af Fru D**. Slutet.
En olärd Arbetare har den ursägten för sig, at han ej lärt på sin Konst; men af en Hushållerska eller Mamoder fordras oftast en fullkomlig redogörelse, så snart hon begifwit sig i det Ståndet; och ehuru man betagit henne alla medel til insigt däruti, får hon allena bära skulden får sin oduglighet i så wigtiga göromål.
Borde den Wingårdsmannen anses för slug, som natt och dag arbetade i sin Wingård, at samla många och goda Drufwor, endast för, at fylla sitt Win på skämda och orena käril? Och hwad skal man sluta om den lilla almänna omtankan, at wåra herrar så oförsedt lämna Frukten af al sin möta i wårdslösa Hustrurs händer?
Hwad lön har den stackars Åkermannen för sin tunga möda, om han får et osmakligt Bröd och et osundt Dricka på bordet? Och huru kan Hustrun allena beskyllas, när de widtagne anstalterna lämnat henne handlöst?
Wi erfara sjelfwa, at wårt denna tiden så angelägna Fransyska Språk kryddar ingen Såppa, ej heller tjenar til någon mera gällande underwisning för wårt Tjenste-folk, som äro Swenska; men wi beklaga alt för sent den tid och kostnad,
