120
Kejsarinnan aflägsnade sig med fröken Protasow från sin omgifning, och sedan hon gifvit akt på hvilken drägt denna valde, befalde hon henne att lemna den åt sig samt gaf henne ett uppdrag, hvarigenom hon hindrades ifrån att deltaga i nöjet.
Ifrågavarande galleri var en praktfull salong med pelare af utmärkt arkitektoniskt värde. Emellan dem stodo statyer, införda från Italien, härliga kopior efter antiken. På ena långsidan voro flere glasdörrar för tillfället uppslagna. Genom dem öppnade sig en yppig utsigt öfver den vackraste delen af parken, der rankväxter och blommor slingrade och grupperade sig på alla sidor. Mellan trädens löfkronor hängde flerdubbla rader af guirlander, bildade af kulörta lampor, som på ett tjusande sätt upplyste platsen. Taflan visade ett skönt blomsterstycke, så skönt, som om van Huysum, blomsterrikets Raphael, sjelf hade arrangerat det.
I den stund, då vi inträda i galleriet, ser man ett fruntimmer, försigtigt blickande omkring sig, vid ingången. Då hon ej upptäcker någon, aftager hon masken, som synes besvära henne, och vi igenkänna fröken Willanow.
Klockan slog half elfva.
— Omöjligt, jag träffar honom icke? talade hon för sig sjelf. Prinsessan väntar mig, och tiden löper undan. Klockan elfva skola vi vara hos Marfa. Min gud, jag får ej dröja längre. Finge jag ändå blott säga honom ett enda ord.
Worowitsch syntes i detsamma längst bort i parkens gångar.
— Ser jag rätt? Det är han, hvilken lycka! Jag måste gifva honom ett tecken.
Willanow vinkade också med näsduken åt honom, och han skyndade emot henne in i galleriet.
— Jag har sökt dig, yttrade han, fattande hennes händer.
— Äfven jag sökte dig; men tala tystare.
— Du har rätt. Man bör icke träffa oss tillhopa; men snart skall jag ega rättighet att få se och tala vid dig.
— Du hoppas mera än jag. Hvilken förfärlig oförsigtighet att så, som du gjorde, intränga hos kejsarinnan!
— Säg icke att det var oförsigtigt, säg snarare att det var dristigt. Hvad skulle jag också taga mig till? Jag kunde ju ej evigt förblifva en skugga i skuggan. I sådant fall, hvad hade jag här att göra?
En tredje person, klädd i svart domino och mask, visade sig härunder vid ingången från parken; så snart han märkte Worowitsch och Willanow, stannade han lyssnande.
— På hvad sätt ämnar du likväl uppträda emot Orlow? yttrade Willanow. Jag förstår allt för väl att du, sedan du återvände från kriget, erhållit kännedom om hans handlingssätt emot oss; men deraf bör du äfven inse, att han är en farlig fiende, emot hvars djerfva karaktär och fint polerade yta hvarje ridderlig lansstöt skall slinta. Mot en sådan motståndare måste man strida försigtigt, så vida man
