här. Ni har sagt mig, att det är angeläget för er att så snart som möjligt komma till Petersburg.
— Det är sant och likväl …
— Och likväl?
— Och likväl dröjer jag gerna här, ifall ni ej vill blifva mig qvitt; ty jag är öfvertygad om att jag i ert sällskap allra säkrast skall kunna lurendreja mig in i hufvudstaden.
— Äfven jag tror det, men i alla fall är det klokast att vara så försigtig som möjligt. Under de två senaste åren har jag hufvudsakligast uppehållit mig i Ryssland och känner att den hemliga polisen här icke är att skämta med. Således — jag vill föreslå er en sak.
— Er vänskap rör mig djupt.
— Befunne jag mig i er ställning, är jag säker på att ni skulle behandla mig på samma sätt.
Worowitsch tryckte Dörings hand. Det var hans enda svar.
— Vill ni följa mitt råd, fortsatte Döring, så stiger ni ur vagnen och söker er ensam fram till värdshuset på andra sidan om slottet. I folkvimlet skall ni obemärkt hinna dit, och der skall ni uppsöka mig såsom en gammal bekant, som öfverraskas af att återse mig.
— Jag tackar er — tackar er mycket — ni är erfarnare än jag. I min olycka är jag bra lycklig, som träffat en redlig man.
Worowitsch var lifligt upprörd öfver den vänskap, som Döring så enkelt och hjertligt visade honom. Utan alla vidare yttranden hoppade han ur vagnen och försvann bland folkvimlet.
Vagnen körde vidare; men ju längre fram den kom, desto mera ökades folkträngseln och svårigheten att bana sig väg fram till det utsatta mötesstället.
I den stund, då Döring på något afstånd passerade förbi slottet, hörde han den ryska hornmusiken spela en folksång. Tonerna rullade öfver landskapet och bortdogo småningom.
En qvart senare stannade hans åkdon vid värdshuset.
ANDRA KAPITLET.
Petershof.
I talrika grupper svärmade folket fram och åter i alléerna vid Petershof. De flesta voro maskerade, somliga klädda i svarta sidendominos, andra helt enkelt i sina hemlandsdrägter.
På en bänk uti en af de mörkaste gångarne, der träden flätade sina grenar tillhopa till ett tätt hvalf, satt eller rättare sträckte sig en ensam person med ryggen stödd emot karmen och fötterna
