128
helt naket i betraktande. Således, vidare! Kärleken bestämmer prinsessans känsla. Eger ni väl något medel, ers höghet, att förändra en ung qvinnas drömmar, tankar, fantasier, förhoppningar? Ni kan hellre försöka att gifva molnen en annan gång och vinden en annan rigtning.
— Men partiet beror icke ensamt på henne.
— Utan på kejsarinnan, menar ni. Anser ni det då vara lättare att rubba en gammal qvinnas vilja än en ung flickas hjerta? Jag tviflar derpå.
— Jag förstår er icke, grefve, anmärkte Subow; ni lofvade mig en plan att kullkasta giftermålsförslaget, och i stället visar ni mig omöjligheten att göra det.
— Man måste recognoscera fästningen, ers höghet, innan man belägrar eller stormar den.
— Låt oss då genast öfvergå till stormningen.
— Icke ännu, ers höghet, vi måste dessförinnan taga er egen ställning i skärskådande.
Sedan Orlow kände sig hotad af en fara till följd af äldre handlingar, ännu mera, sedan han utspionerat Worowitschs och Willanows möte i galleriet, hvaraf han drog den slutsatsen, att de gemensamt ämnade angripa honom, hade han beslutat att göra sina intressen till Subows, utan att derföre fästa hans uppmärksamhet på några andra intressen än hans egna. Otvifvelaktigt var det också denna afsigt, som föranledde Orlow till den omväg, hvilken han nu tog i sin bevisning, en omväg, hvarigenom han önskade att väcka Subows misströstan. Elden i ässjan böjer jernet, misströstan böjer mannen.
— Ni vill taga min ställning i betraktande, anmärkte Subow. Hvartill skall det tjena? Min ställning är ganska fördelaktig, kejsarinnan älskar mig, och jag har ej svårt att göra hennes vilja till min.
— Om ni gör kejsarinnans vilja till er, så medgifver jag gerna, att ni alltid handlar klokt.
— Godt och väl, herr grefve, men i sådant fall befinna vi oss på samma punkt som förut, och då vet jag icke, hvarför ni anmodat mig att komma hit.
— Det kan så tyckas, ers höghet, och likväl har jag föranledts dertill af upprigtig tillgifvenhet för er.
Subow ryckte på axlarne.
— Jag har ansett, att det var för ers höghet af den största fördel att klart och tydligt inse sin ställning, innan olyckan inträffade.
— Olyckan? Er uppfattning är origtig. Hvilken olycka kan väl hota mig? Kejsarinnan är en nog hög åskledare, att jag vid hennes sida befinner mig trygg. Frågan gäller blott …
— Ni tystnar, ers höghet; den gäller blott, säger ni, blott …
— Ni vill nödvändigt veta det?
— Det skall bero på ers höghet sjelf. Jag vill ej tränga mig in i något, som ni vill förborga för mig.
