10
längs bänken. Med hufvudet hvilande i handen tycktes han glömma allting omkring sig.
På afstånd ljöd hornmusiken, och tonerna sväfvade öfver fältet uti långa och uthållande harmonier.
Ingenting tycktes likväl kunna störa enslingen.
Längst bort i alléen syntes en karl, bärande ett bräde eller ett slags mindre bordskifva på hufvudet, på hvilken skifva hvarjehanda små säljbara artiklar voro uppstälda. Bland dessa varor såg man en stor flaska, fyld med Sbiten, en rysk favoritdryck, som kokas af honung, peppar och vatten. Mannen var en så kallad Sbiten'schtschicki. Under det han oupphörligt utropade sina varor till försäljning, skred han långsamt framåt och närmade sig småningom den ensamme, som utan att låta störa sig af någonting fortfarande sträckte sig på bänken. Vi måste litet närmare söka teckna den okände, emedan han kommer att spela en allt för vigtig roll i detta arbete, för att ej genast tilldraga sig vår uppmärksamhet.
Mannen iakttog en vårdslös ställning, med hufvudet hvilande i handen; denna ställning innebar likväl ingenting mindre än sorglöshet, tvärtom såg man ganska tydligt, att han var försjunken uti smärtsamma, lidelsefulla tankar. Icke blott uttrycket var dystert, pannan var äfven full af mörka, framför allt mellan ögonbrynen djupa veck, och emellanåt märkte man hastigt öfvergående, ilande ryckningar kring läpparne, som tillkännagåfvo att passionerna till och med i denna stund rasade inom. Till följd af de slutna ögonlocken föreföll det en, som om han, om också utan att sjelf hafva beräknat det, liksom instängt sig inom sig sjelf. Ansigtet var för öfrigt icke fult, äfven om det ej egde någon utmärkt skönhet. Det var allvarligt och af fina proportioner, men blekt, såsom om lidelserna redan skulle hafva sköflat hvarje dess friskare ros.
Den svarta domino, som betäckte honom, hade fallit något tillbaka, och man såg framskymtande derunder delar af en med rika broderier utstyrd hofuniform, hvaraf man kunde sluta till att han var en man af betydenhet. I samma hand, hvari hufvudet hvilade, höll han en mask.
Hornmusiken fortfor, svärmar af promenerande kommo och försvunno. Enslingen syntes död så väl för det ena som för det andra.
— Sbiten till salu! ropade nu en röst helt nära honom. Sbiten till salu!
Det var den kringvandrande varuförsäljaren, som med sin butik på hufvudet nu befann sig tätt bredvid honom.
Vid ljudet af denna röst lyfte han sitt hufvud upp ur handen och kastade en blick omkring sig.
Platsen var i detta ögonblick tom omkring dem, antingen det härledde sig af en tillfällighet, eller att krämaren så afpassat sin gång, att han först framkommit till den okände under sådana omständigheter.
