— Var ej rädd för det, Willanow, jag skall visa henne att också jag tycker om henne, och då skall hon nog förlåta dig; men det förefaller mig bra besynnerligt, att hon, som egt dina föräldrars förtroende och af dem till och med blifvit behandlad, som du uttryckte dig, med vördnad, likväl nu tagit sig till att spå. Det är en bra ringa och underordnad verksamhet, emot hvad som förr upptagit henne.
— Äfven deri har ni rätt, ers höghet, och jag kunde också så mycket mindre föreställa mig att Marfa — den för sina råd och spådomar så ryktbara Marfa — var samma Marfa, som uppfostrat mig. Genom hela hennes lif går onekligen en hemlighetsfullhet, som icke är lätt att förklara. Lidanden och sorger, tror jag dock, hafva för henne jemnat alla verldsliga olikheter. Onekligen är hon en ovanlig qvinna. Då ni får se henne, skall ni säkert sjelf, ers höghet, medgifva det. För mig har hon länge utgjort en gåta, som jag ej förmått lösa. Men jag tror jag sagt det förut. Hennes fasa för Orlow var så lefvande, så sann. Då hon första gången uttalade hans namn, liknade hon en marmorstaty, betecknande sjelfva förskräckelsen. Min nyfikenhet var väckt, ännu mera, den var retad. Och omsider förtrodde hon mig en historia, som öfverträffar i gräslighet allt annat. Ers höghet har väl hört talas om prinsessan Tarrakanow?
— Om kejsarinnan Elisabeths olyckliga dotter.
— Alldeles — om henne, ers höghet.
— Tarrakanow, som omkom i ett af fästningens fängelser, till följd af Newaflodens öfversvämning?
— Just hon, ers höghet.
— Jag kan icke säga, att jag känner mycket om hennes öden, ehuru jag väl hört ett och annat. Men hvad sammanhang har Marfa med henne?
— Efter hvad Marfa berättar mig, var hon prinsessans enda vän.
— Du retar blott min nyfikenhet, Willanow, utan att jag derför blir klokare, ty jag begriper ändock icke hvad grefve Orlow har att göra med det der.
— Ers höghet känner ej förhållandena, hör jag. Det är en ryslig historia, ers höghet.
— För mig har man blott omtalat hennes dödssätt. Vet du något mera?
— Ers höghet vet att kejsarinnan Elisabeth var morganatiskt gift med Alexis Rasumowsky.
— Ja, ja.
— Prinsessan Tarrakanow, en af deras döttrar, var lika skön som älskvärd.
— Äfven det har man sagt mig.
— Under de många våldsamma partislitningar, som brutit Polens krafter, har den ene efter den andre kommit upp till väldet. Bland dessa intager för en tjugo à trettio år sedan äfven en prins Radzivill ett utmärkt rum.
