168
— Äfven om honom har jag hört ett och annat. Han var ju en orolig, djerf och tapper man.
— Onekligen, ers höghet; han var sådan, som alla män äro, hvilka sträfva efter högsta magten. I afsigt att genom prinsessan kunna hämnas sitt lands sorgliga öden, måhända till och med att genom henne inom sjelfva Ryssland kunna åstadkomma en revolution och störta kejsarinnan, er farmor.
— Catharina?
— Rigtigt, ers höghet, för att störta henne och i det lyckligaste fallet kanske sjelf bestiga tronen, bortförde han Tarrakanow och lät uppfostra henne i Rom, der hon sedan uppehöll sig. Men så snart kejsarinnan fick underrättelse härom, seqvestrerade hon Radzivills alla gods, hvarigenom hans förmögenhet på en gång sjönk tillhopa, och, bragt i förlägenhet, öfvergaf han sitt förslag och äfven Tarrakanow.
— Det var ej vackert gjordt.
— Långt derifrån, ers höghet, men icke dess mindre handlade han på det sättet. Nu återstod det för kejsarinnan att fånga och till Ryssland återföra den öfvergifna, i armod försatta prinsessan; men jag vet icke, om jag för ers höghet bör tala om dessa händelser så, som man berättat dem för mig?
— Hvarför icke, Willanow? Tror du kanske att jag ej deltager för alla, som äro olyckliga?
— Fråga mig icke så, ers höghet; om någon rigtigt känner ert goda hjerta, så är det jag. Men det förekommer ett och annat i berättelsen, som visar kejsarinnan från en annan dager, hvilken icke till alla delar är rigtigt fördelaktig.
— Låt icke det afskräcka dig, Willanow. Jag vet att kejsarinnan har ett godt och ädelt hjerta, ehuru hon många gånger tvingas att af politiska skäl handla annorlunda, än det bjuder.
— Som ni då vill, ers höghet. Jag sade, att det nu var fråga om att fånga den stackars Tarrakanow och återföra henne till Petersburg.
— Det sade du.
— Prinsessan bodde i Rom, och ehuru hennes ekonomiska belägenhet var ganska bekymmersam, tänkte hon på, ingenting mindre än att i stöd af sin börd bestiga czarernas tron. En dag anmälde sig hos henne kejsarinnans nuvarande hofnarr.
— Hvilkendera? Lambro Cazzioni?
— Lambro Cazzioni har, som ers höghet torde veta, varit sjöröfvare och kom först derefter i tjenst under amiral Ribas.
— Och är nu hofnarr. Så besynnerligt, Willanow.
— Lambro Cazzioni anmälde sig, som sagdt är, hos prinsessan, och då han fick företräde, tillkännagaf han att en rysk officer önskade att i ett vigtigt ärende få ett enskildt samtal med henne. Prinsessan, hvars tankar ständigt voro upptagna af sympatier för sitt fädernesland, anslogs af det hemlighetsfulla och bad officern vara välkommen.
