— Hvilken var denne ryske officer? Känner du hans namn?
— Det var ingen annan än amiral Ribas sjelf, ehuru helt enkelt förklädd till officer af de lägre graderna, emedan han förmodligen ansåg sig böra omgifva sig med så mycken försigtighet som möjligt. Han hembar prinsessan sin vördnad och yttrade att hennes öden intresserade alla hennes landsmän, beklagade med djup rörelse hennes bekymmersamma belägenhet samt erbjöd henne hjelp; och den arma prinsessan, ung, oerfaren och god, rördes af hans yttranden, samt betraktade honom såsom sin af en mild försyn skickade räddare.
Alexandra lyssnade till Willanows berättelse med den uppmärksamhet, att hon knappast vågade draga efter andan.
— Min gud, Willanow, skulle äfven han kunna vara en bedragare?
— Ribas, ers höghet, hade knappast märkt det välde, han vunnit öfver Tarrakanow, förrän han uttog ett nytt steg i öfverensstämmelse med den uppgjorda planen.
— Om ni tillåter mig, yttrade han, skulle jag kunna visa er en utsigt för framtiden, lysande, ärorik och full af magt.
Tarrakanow drogs steg för steg in i det försåt, som man utlade för henne.
— Ryssarne, talade han vidare, äro missnöjda med kejsarinnan Catharina. Ett ännu tyst, men vidsträckt uppror jäser inom landet. Nationen är mägtigare än hvarje regent, då den vill vara det; men klokheten bjuder att ej kasta ifrån sig det gamla, förrän man vet, hvart man skall taga vägen för framtiden. I närvarande stund blickar ryska folket också endast efter en person, som, utgången ifrån czarernas gamla ätt, står med legitimitetens rätt och folkets sympatier närmast att träda i spetsen för styrelsen.
Tarrakanow vågade knappast tro hvad hon hörde. Alla Radzivills förespeglingar syntes ju henne nu på en gång vilja blifva verklighet.
— Ers höghet, fortfor officern till Tarrakanow, i er ser Ryssland. sin framtid, men ni kan ej ensam bana er väg fram till den. Jag har likväl ett förslag att göra er, och det är derför, som jag hitkommit. Ni känner furst Orlows magt och inflytande?
— Han är en af kejsarinnans gunstlingar.
— Det synes så, men förhåller sig ej så. Huru många högt uppsatte nödgas ej hylla den, som de hata? Orlow hatar kejsarinnan, och han önskar ingenting högre än att störta henne.
— Orlow!
— Namnet är sagdt, och jag vet ett sätt att oupplösligt förena edra intressen med hans.
— Säg mig det — säg mig det.
Tarrakanow var hänförd; prins Radzivills föreställningssätt var återväckt till lif i hennes själ och det med hela sin hänförelse. Huru nära tyckte hon sig icke stå tronen, och dock bäfvade marken under henne.
