lelse lyckönskade de sig icke att hafva kommit ifrån de faror, som hotat dem!
Willanow tackade gud, för det hon kommit att nämna Marfas namn, och Alexandra välsignade det i tysthet.
Skyddade af det helgonskimmer, som folktron tillade Marfa, stannade de snart vid ingången till hennes boning.
FEMTONDE KAPITLET.
Marfa.
Strelna var under kejsarinnan Catharinas tid en ruin, men en ruin af det mest praktfulla och romantiska utseende.
Peter den store, som älskade att från så många håll som möjligt blicka ut öfver finska viken, ur hvars väldiga mynning han med så mycken visshet drömde om, att den ryska monarkien en gång väpnad skulle utgå för att beherska norden, grundlade äfven Strelna. Liksom Petershof har äfven det utsigt åt den Careliska kusten, åt Cronstadt och Petersburg.
Men Strelna blef aldrig fullbordadt. Peter öfvergaf den stolta tanken att bygga ett sommarresidens för den kejserliga familjen, och Strelna förblef ett gigantiskt fragment, som dock äfven i sin ofulländade storhet vittnade om, att Peter I:s djerfva ande en gång tänkt det.
Ofulländadt, obebodt och öfvergifvet, synes det endast vara uppfördt för hvad det var, för att vara en storartad ruin.
Lustslottets läge vid hafsvikens branta strand, uti en af bergshöjder och skog omvexlande, vild och pittoresk trakt, ger det ett förtjusande utseende, som ännu mera förhöjes af de vackra villor och byar, hvilka ligga strödda deromkring, äfvensom af den lifliga rörelse, som eger rum på den förbilöpande landsvägen.
Högt resa sig slottets murar öfver trakten, men vådan att blifva begrafven under dem afhåller vandraren att bestiga tinnarne, äfven om han skulle önska att derifrån njuta af den härliga utsigten.
Slottet har ingen gammal historia, men icke dess mindre har vidskepelsen här som vid alla öfvergifna borgar småningom skapat och fäst sina egna begrepp, och den lägre stående ryssen passerar icke förbi ruinerna utan att göra ett korstecken.
En enda person fruktade likväl icke för platsens romantiska ödslighet, och denna enda var Marfa; måhända bidrog också just den omständigheten, att hon här valde sin bostad, icke så litet till att gifva åt henne det stora anseende af undergörerska, som hon på så kort tid förvärfvade.
