Fruntimmersmasken tog åter ett steg för att aflägsna sig. Dominon syntes djupt uppskakad. En stunds tystnad inträffade.
— Ni ber mig hata er, fortfor dominon derefter, under det han ånyo trädde i hennes väg. Ni skall ej behöfva bedja mig derom. Ännu en gång ber jag er likväl öfverlägga litet allvarligare. Framför allt önskar jag att ni utan allt förhastande må kasta en blick in i mitt bröst granskande uppmäta hela den vulkan, som brinner der. Ni darrar! Betänk er, min fröken! Då min första förklaring redan kan väcka er fruktan, hvad tror ni väl då att mitt hat skall kunna åstadkomma? Helt enkelt förklarar jag er också nu, att jag ej skall underlåta något för att böja er under min vilja.
— Ni älskar mig, säger ni, och förklarar mig ett krig på lif och död. Det är onekligen ett eget sätt att göra sin kärlek förstådd.
— Hvar och en har sitt sätt att gå tillväga. I denna stund är det jag, som ligger för edra fötter och tigger er om nåd; skjuter ni mig bort ifrån er, så skall jag ej stanna, förr än jag ser er för mina fötter, tiggande om nåd af mig.
— Ni är afskyvärd, min herre.
— Är ni upprigtig, min fröken? Finner ni mig verkligen afskyvärd?
— Behöfver jag väl upprepa detta ord tvenne gånger?
— Jag märkte er förtjusning nyss — ah — min fröken, jag är ej mindre förtjust nu, förtjust öfver att ni finner mig afskyvärd, emedan det ändå alltid är ett steg närmare till mitt mål. Men jag har ännu något mer att tillägga. Visa mig den välviljan och hör uppmärksamt på mig.
— Var god och uttöm allt, hvad er vrede finner för godt att diktera. Jag hör.
— Jag sade er nyss, att man talar åtskilligt om er, som ej är till er fördel.
— Än sedan då?
— Ni bör icke föreställa er, att jag tänker lika illa om er, men förtalet skadar ej mig, och jag skall gifva ytterligare fart deråt.
— Gör hvad ni behagar, desto mera skall ni vidga afståndet emellan oss.
— Ni bedrager er. Om kärleken ej förer er i mina armar, skall hatet göra det. Den känsla, som nu gör er så stolt, skall brytas, och förr än ni tror, skall ni bönfalla hos er fiende. Ni ler. Jag kan likväl förtro er en hemlighet, för hvilken hvarje löje skall vika från edra läppar.
— Ni är ganska intressant, herr grefve. Jag hör er med största nöje.
— Lägg då väl på minnet, min fröken, hvad jag nu förtror er.
Grefven klappade i detsamma ett slag med händerna. Omedelbart framträdde derefter en maskerad person ifrån ena sidan af allén.
— Hvad vill det säga, min herre?
