16
— Ingenting, min fröken, alldeles ingenting. Det är blott en hemlighet, som jag förtror er.
Och han klappade åter ett nytt slag med händerna, hvar på en ny mask genast framkom från en annan sida.
— Huru? Hvad betyder allt detta?
Men grefven besvarade icke hennes fråga, utan gaf ett tredje tecken, hvarvid ytterligare en tredje person, likaledes maskerad, framträdde från ett annat håll.
— Ah, grefve, ni har omgifvit mig med spioner.
— Ganska rigtigt gissadt. Sedan ett halft år har hvarje steg af er varit spioneradt, och behöfver jag väl säga er nu, att jag känner er. Måtte ni också känna mig lika väl, jag har ingenting deremot. Och på det ni på en gång må veta, hvem jag är, får jag förtro er, hvad hittills endast få haft sig bekant, att jag är chef för den hemliga polisen inom Petersburg. Ni har kanske hört talas om denna polis? Ni gör nu bekantskap med den. Måtte det vara i en för er lycklig stund, min fröken! Den hemliga polisen är ett nät, spunnet öfver hela riket, hvaruti hvar och en, utan att sjelf veta det, finnes fängslad. Den är, om ni så behagar, en helvetesmaskin, äfven under edra fötter. Ni är Polska, min fröken; det vill säga, ni är misstänkt. Var försäkrad, att den korrespondens ni fört med edra vänner i Polen, är mig bekant. Dessa tre tjensteandar underrätta mig om allt, hvad ni företager.
— Edra hotelser äro lika ovärdiga som fåfänga, herr grefve. Jag är Polska, det är sant; men jag är stolt öfver att vara en dotter af detta land, huru förkrossadt och sköfladt det än må vara. Min familj har kämpat för dess frihet och ära.
— De hafva kämpat och gått under.
— Mina förfäders egendomar äro konfiskerade, mina föräldrar afförda till Siberien, min bror död, död i sin strid för fäderneslandet, och jag här. Hvad tror ni, min herre? Tror ni att dessa förhållanden äro hemligheter; att jag insmugit mig i detta hof, och att vår höga beskyddarinna — kejsarinnan — är okunnig om hvem jag är och de önskningar, som jag hyser till förmån för mina föräldrar? Ni bedrager er, min herre. Lika litet som jag döljer min kärlek för mina föräldrar, lika litet inblandar jag mig i politiska intriger, och jag kan säga er, till ära för min herskarinna, att hon värderar mina dotterliga känslor, äfven om hon af skäl, som jag ej ens vågar bedöma, hvarken vill eller kan understödja dem. Handla, som ni behagar, herr grefve, men förskona mig från er kärlek.
— Jag skall det, min fröken.
På en vink af grefven närmade sig en af de personer, som framkommit bakom träden.
— Märkte du, hvart de herrar togo vägen, tilltalade han denne, som nyss aflägsnat sig härifrån?
