— Jag såg dem för ett ögonblick sedan i gången här bredvid.
— Bed dem komma hit.
Fruntimmersmasken vände grefve Orlow härunder ryggen och lemnade honom.
— Ni frågar mig icke, inföll likväl grefven, hvarför jag ber de unge männen komma hit?
— Nej, min herre.
— Jag skall säga er det, äfven om ni ej vill det. Min afsigt är att anförtro dem, ifrån hvilken det bref var, som ni läste, då ni öfverraskades af dem i bersåen. Ni har ju ingenting deremot?
— Ingenting.
Hon aflägsnade sig. Damen hade likväl knappast hunnit taga några steg ifrån stället, förrän de unge männen skrattande återkommo.
— Ni har kallat oss, grefve, yttrade gardeslöjtnanten.
— Jag ville blott säga er, att man äfven vid mina år kan hafva en bonne fortune. Hvad tycker ni? Jag har fördrifvit min tid på ett högst angenämt sätt. Ni behöfva ej förhemliga det, mina herrar; om ni hafva lust, gifver jag er rättighet att skämta på min bekostnad så mycket ni vilja.
— Förträffligt, herr grefve, förträffligt! Ni är en verklig kavaljer, oöfvervinnerlig.
Fruntimret krökte i denna stund af uti en annan allé, under det hon hörde, huru man skrattade på hennes rygg.
— Ni måste säga oss, herr grefve, hvem det maskerade fruntimret var, bad ulankaptenen.
— Ehuru jag förrådt mig, kapten, svarade grefven, förråder jag icke henne. Det blir er ensak att demaskera henne. Gören ert bästa!
Grefven svepte i detsamma dominon omkring sig och aflägsnade sig utan att blicka tillbaka.
Skrattande och skämtande hastade de unge männen åt samma sida, dit fruntimret begifvit sig.
Till våra läsares upplysning måste vi här närmare redogöra för
de förhållanden, hvarunder ofvanstående händelser passerat.
Vid slutet af Juni månad infaller Peter-Paulsdagen, och kejsarinnan Catharina II lät ej gerna en sådan för den kejserliga familjen vigtig dag gå förbi utan att på det högtidligaste sätt fira densamma.
Den festliga tillställningen, som med skäl kunde betraktas såsom en allmän bemärkelsefest inom nöjets verld, emedan den utgjordes af ett i verklig gigantisk stil anlagdt maskeradupptåg, der publiken hade fritt tillträde, egde rum vid Petershof, hvars slott, park och omgifningar voro, icke blott upplåtna åt allmänheten, utan smyckade på det mest förtrollande och utsökta sätt.
Ryssen är af naturen glad, saktmodig och undergifven. Han har
