254
Bland den talrika uppvaktning, som omgaf kejsarinnan, då hon begaf sig till ekipaget, saknades icke dess mindre Orlow.
Ett moln fördystrade kejsarinnans panna, då hon steg upp i åkdonet.
Gälde molnet Orlow?
Orlow hade redan tidigt på morgonen hastat till Petersburg. Jagades han väl dit af otålighet att träffa Andreas och erfara, huru hans uppdrag aflupit.
Då han afreste, visste han icke att man funnit Willanow i hennes eget rum. När han under dagens lopp underrättades derom samt förgäfves väntade på Andreas, intogs han af plågsamma tankar. Han frågade sig hvad som händt, utan att kunna förklara det. Han erfor äfven att kejsarinnan velat tala vid honom, och man underlät icke att lägga vigt vid det uttryck af missnöje, som visat sig hos kejsarinnan, då han uteblifvit. Det var en omständighet för en intrigerande hofman, hvars samvete ej var rent, att hvälfva fram och åter. Emellertid hade han Worowitsch i sina händer, men hvad skulle han göra med honom? Vi ha emellertid redan i det föregående kapitlet sett till hvilka slutföljder han kom.
Med kejsarinnan återvända vi nu till den stora och lysande staden, för att i Tauriska palatset, der kejsarinnan ämnade tillbringa någon tid, vidare följa ariadnetråden af vår berättelse.
NITTONDE KAPITLET.
Tauriska palatset.
Med slutet af det senaste kapitlet hade hela hofvet lemnat Petershof och återvändt till Petersburg.
Vi nämde att kejsarinnan beslutat att någon tid uppehålla sig i det Tauriska palatset, och det är dit, som vi, för att åter inkasta oss i det vexlande och rörliga lif, som alltid karaktäriserar ett hof, nu begifva oss.
I första rummet torde det likväl icke vara af mindre intresse för våra läsare, än för oss sjelfva, att något litet lokalisera oss på stället.
Ett ibland de på en och samma gång blygsammaste och
underbaraste palats i verlden torde det Tauriska palatset vara. Dess yttre
arkitektoniska anordningar äro nämligen i högsta grad anspråkslösa,
till och med oansenliga, hvarken vittnande om någon verkligt ädel eller
