Hoppa till innehållet

Sida:Fursten 1888.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
257

hvilka i strålande eldar tolkade hennes egen ära. De till ett oräkneligt antal inbjudna gästerna spredo sig emellan kolonnerna och uti logerna. Derefter började skådespelets andra akt. Tjugofyra par, bildade af landets ädlaste och skönaste ungdom, öppnade en quadrille. Alla paren — kavaljererna såväl som damerna — voro klädda i hvitt, endast åtskilda genom färgerna på deras gördlar och skärp. Man har beräknat värdet af deras smycken till tio millioner. Musiken åtföljdes af sång och den ryktbare konstnären Picq slutade quadrillen med ett solo. Härefter inträdde man i ett annat, med dyrbara tapeter beklädt rum, der en elefant visade sig, smyckad med rubiner och smaragder. Persern, som styrde honom, slog på en klocka och detta var signalen till en ny förändring. Ett förhänge flög upp och en praktfullt dekorerad skådeplats syntes. Två baletter och ett skådespel utfördes, under det att musiken fortfarande omvexlade med sångkörer; mångfaldigheten af nationalkaraktärer och drägter vexlade på ett så originelt och lifligt sätt, att intresset och beundran eldades på det högsta. Efter skådespelets slut började illuminationen. Väggar och prydnader tycktes nästan stå i låga. De stora speglar, dolda bakom kolonnerna, af hvilka man bygt grottor eller upprest pyramider, förökade ännu mera prakten af fyrverkeriets glänsande skönhet. Hela parken var förvandlad till ett stort féeri, blixtrande och skimrande i det rikaste färgspel och den renaste glans.

En taffel — motsvarande festens orientaliska lyx — afslutade den. Servisen bestod endast af guld och silfver, och bordet var ekläreradt med färgade vaser, i hvilka lampor brunno.

När kejsarinnan åter utträdde i vestibulen, uppstämdes en kör, som kunde anses för hennes apotheos. Rörd af så mycken uppmärksamhet, vände hon sig till Potemkin, för att tacka honom; men, ledd af sin känsla, sjönk han ned till hennes fötter, fattade hennes hand och fuktade den med sina tårar.

Det var sista gången, som han på detta ställe framstammade sin tacksamhet.

Någon tid senare dog han på resan emellan Jassy och Okzakow under ett träd, tätt invid allmänna landsvägen.

Efter hans död återköpte kejsarinnan palatset och uppehöll sig der vid tidpunkten för denna del af vår berättelse.

I sällskap med grefve Orlow vilja vi nu inträda i palatset. Låtom oss derför se efter, hvar vi hafva honom.




Då grefve Orlow begaf sig ifrån Krestowskoy-Ostrow, passerade han förbi planen utanför fästningen, och öfver Troitzskoy-bryggan, samt krökte derefter af åt venster längs kajen. Med ilande fart rullade vagnen förbi sommarträdgården och arsenalsbygnaden; men då han

Fursten. I.17