— Den är snillrik, liksom allt, som kommer från er.
— Det gläder mig, Orlow, att höra; men hvad tänker ni om ryktet att Tarrakanow ännu lefver? Kejsarinnan är upprörd, till och med illamående; dumma apa, har du tröttnat att dansa; men den der saken, Orlow, får ni sjelf utreda inför hennes majestät. Vi skola genast begifva oss in till henne.
Ett bud anlände i detsamma från kejsarinnan och befalde honom att infinna sig.
— Jag skall komma!
— Har kejsarinnan yttrat något, återtog Orlow, om Worowitschs försvinnande?
— Hon tyckes ha bortglömt det; endast Döring, som med sitt hufvud borgade för hans återkomst, har hon talat om. Pass på, apa — tag pipan så der, ja.
Apan emottog och bortbar pipan. Subow skrattade åt djurets konststycke.
— Ni är en fin diplomat, Orlow, fortfor Subow; redan innan ni talade vid mig om er plan med Worowitsch, hade ni tagit ert beslut, och jag gillar nu ganska mycket att den oförskämde pojken aflägsnades. Gamla tider och förhållanden få icke prata bredvid munnen.
Orlow vandrade betänksamt fram och åter i rummet.
— Tag hit en frack, befalde Subow en kammartjenare. Skynda dig.
— Det gläder mig, att ers höghet gillar att jag fängslade Worowitsch, yttrade slutligen Orlow, men hvad säger ni om, att jag åter släppt honom lös, gjort honom fri.
— Hvad? Fri?
Subows ansigte förvreds, men ej öfver Orlows yttrande, utan derför att han upptäckte ett dun på fracken.
— Bort med den och hit med en annan, skynda dig! Dumma apa, dansa!
— Är kejsarinnan mycket sjuk?
— Opasslig blott. Hon håller på, men jag tror jag sade det nyss, med depescher till Sverige. Kuriren skall afgå i morgon. Jag hoppas, att vi på samma gång kunna afsända en afskrift till hertigen-regenten af vår konvention med Armfelt, i fall han underskrifver våra vilkor. Vi hafva honom då i fällan. Ni förstår! Nå-å, apa, jag tror du glömmer dansen, för att som en annan spion lyssna på mig. Apropos kurir, Markow har gillat förslaget att sondera hertig Carl och göra honom enskilda propositioner. De skola på samma gång afgå till Stockholm.
Kammartjenaren hade härunder återkommit med fracken, och Subow trädde armarne i den.
— Hatten!
Kammartjenaren och apan sprungo på en och samma gång efter den.
— Bra, min apa, bra! Med tiden blir du en förträfflig kammartjenare. Låt oss nu gå till kejsarinnan,
