— Jag erinrar mig att han och hans bror, Valerian, jemte Soltikow, lofvade att göra upp ett förslag till fester och nöjen under den tid konung Gustaf Adolf kommer att uppehålla sig här. Man måtte väl ej hafva glömt bort det?
— Jag tror, yttrade Markow bugande, att förslaget i det närmaste redan skall vara färdigt.
— Skicka genast bud på dem och bed dem komma hit. Är förslaget bra, doktor, tror jag att det skall göra mig friskare än edra recept. Jag har ej ro att sitta på det här sättet, fången i en länstol.
Ett bud afgick.
— Behagar ers majestät, inföll åter Markow, att skrifva under depescherna.
— Tag hit — kuriren skall ju afgå i morgon — tag hit.
Hastigt tecknade hon sitt namn under dem. Markow andades lättare, då han hade namnteckningen i sin hand.
— Det faller mig något in, doktor. Jag vill att ni skall hålla en rådplägning med andra läkare. Kalla hit …
— Jag har äfven tänkt föreslå detsamma, svarade doktorn, men önskade veta, till hvilka läkare ers majestät hyser det största förtroende.
Catharinas läppar krökte sig, under det att ett fint leende smög sig fram öfver dem.
— Kalla hit — ja, ja! — Lambro Cazzioni. Jag tror nästan att han bäst förstår sig på mina krämpor.
Läkaren bugade sig för att dölja sin förtrytelse, som han fruktade kunde visa sig i hans ansigte.
En ny page afsändes efter Cazzioni.
— Befaller ers majestät, vågade Markow åter erinra, att vi skola inkalla Armfelt?
— Hvarför så brådtom? Papperen få ligga qvar der. Han får vänta. Subow och Soltikow — ah — ändtligen äro de här.
Subow inträdde nu, åtföljd af sin bror, Valerian, samt Soltikow och Orlow. De senare stannade i bakgrunden af rummet, under det gunstlingen hastade fram.
— Du låter vänta på dig, Subow, tilltalade hon honom; nå-å, ha ni ännu hittat på något, som kan på ett för oss värdigt sätt öfverraska den svenske konungen? Ni vet, att ämnet intresserar mig.
— Min bror och Soltikow hafva arbetat på ett program. De ämna föreslå fältmanövrer med gardestrupperna.
— Gammalt och vanligt, anmärkte kejsarinnan.
— Fester, middagar, baler, spektakler.
— Allt gammalt nytt, Subow.
— Måhända en karusell, sådan som ers majestät tillstälde 1776, skulle behaga er?
— Ingen karusell, genmälde hon. Nej, nej, hvem skulle anföra den? Bröderna Orlow finnas ej mera.
