264
Anmärkningen var svår att smälta, men Subow gjorde det med ett leende uttryck.
— Man har äfven varit betänkt på, fortsatte han, att ordna ett bröllop. Under kejsarinnań Elisabeths tid …
— Kära Subow — nu lefva vi i Catharinas tid — blif ej gammalmodig, min vän.
Catharina var vid dåligt humör. I sådana ögonblick var hon ej lätt att göra till viljes.
Markow, som trodde sig böra begagna Subows och de öfriges närvaro för att förmå kejsarinnan att tillkalla Armfelt, väckte åter fråga derom; men hon gjorde blott en afböjande rörelse med handen. Markow ville likväl ej låta afspisa sig dermed, utan åberopade sina vänners mening; men knapt hade han nämt Orlows namn, förrän kejsarinnan lyfte upp sitt hufvud och blickade omkring sig.
— Är Orlow här? sade hon. Kom hit, Orlow! Du har varit osynlig ett par dagar.
Orlow framträdde.
— Ers majestät …
Med forskande, genomträngande skärpa betraktade hon honom ett ögonblick; derefter vände hon sig till sin omgifning, liksom för att undersöka af hvilka personer den bestod.
— Lemna mig, sade hon slutligen, lemna mig!
Bugande afträdde de närvarande; endast Orlow stannade qvar.
Så snart han befann sig ensam med kejsarinnan, sjönk han ned på ett knä. En stunds djup tystnad uppstod.
— Ni är den ende med namnet Orlow, yttrade kejsarinnan, som ännu är qvar vid mitt hof. Ni måste känna något om händelserna med Tarrakanow?
Då hon tystnade, tycktes hon med sin blick vilja utforska honom.
Orlow visste allt för väl, att den del af hågkomsternas mark, inom hvars område frågan om Tarrakanow befann sig, gömde under sin vissnade torfva ett vittnesmål, så mycket förfärligare, som han ej kunde beräkna, huru mycket kejsarinnan hade eller ville hafva sig bekant derom.
— Ni var ju med Alexis Orlow i Italien, tillade kejsarinnan, då han lemnade henne?
— Ja, ers majestät.
Orlow låg ännu på knä för sin höga sjelfherskarinna, utan att hon ens gaf akt derpå.
— Man har sagt mig, att han på ett svekfullt sätt gifte sig med henne. Presterna voro ju förklädda?
— Vi trodde alla att Alexis handlade i öfverensstämmelse med ers majestäts föreskrifter.
Orlow talade långsamt, försigtigt, afvägande hvarje ord.
— Det är fasligt. Såsom hans hustru lockades hon ju till och med äfven ut på fartyget och smiddes i jern?
