och misstanken om hennes dödssätt är en fläck, som kastar en svart slagskugga öfver min styrelse.
— Det är onekligen sanning, ers majestät.
Orlow hade hitintills öppnat sådana utsigter för Catharina, att hon för ett ögonblick smickrat sig med det hopp, att åtminstone nu ifrågasatta dystra episod i hennes lif skulle kunna ses i den mildaste dager.
— Hvad är då att göra? anmärkte hon med återväckt häftighet. I sådant fall stå vi ju ânyo vid vår utgångspunkt. Hvad tänker ni om ryktet att Tarrakanow ännu skall lefva?
— Man pratar, ers majestät; hvad skall man tänka derom?
Kejsarinnan dolde icke längre sin otålighet. Hon kastade en vredgad blick på Orlow; men han fruktade ej mera hennes vrede.
Om han för ett ögonblick beröfvat henne alla de smickrande förhoppningar, som han nyss förut väckt, var det endast för att låta henne desto fullständigare känna betydelsen af den tjenst, han ville göra henne, då han slutligen återskänkte henne icke blott dem, utan ännu långt mera.
— Ni har bedt för Alexis, anmärkte hon; det är bättre att ni beder för er sjelf. Jag vill veta alla de förtroenden som han gifvit er. Jag vill icke att den aflägsnaste misstanke skall kunna rigtas emot mig. Förstår du, Orlow?
Orlow bugade sig endast vördnadsfullt vid hennes senaste ord.
— Svara mig, Orlow, svara mig.
— Hvad skall jag svara, ers majestät? Med er inser jag, att om Tarrakanow verkligen är död, samtid och efterverld måhända skola anklaga er derför.
— Nå ja?
— Men äfven det inser jag, tillade han omedelbart härefter, att, i fall hon åter lefver, hennes namn kunde blifva fältropet till många politiska förvecklingar.
Kejsarinnan vred otåligt sina händer.
— Alltså syntes det mig bäst, fortfor Orlow, att hon hvarken lefver eller är död.
— Dumheter, bara dumheter!
— Än ryktet då, ers majestät?
— Ryktet?
— Edra politiska intressen, ers majestät, hafva ej skäl att uppväcka henne ifrån de döda! Låt henne derför i sjelfva verket vara död.
— Ja, ja!
— Ryktet om att hon lefver upphäfver deremot hvarje misstanke att ni, ers majestät, haft någon del i hennes död. Låt henne derför få lefva.
— Ah!
— Problemet är ju löst, ers majestät, om hon i er öfvertygelse är död och lefver i andras inbillning.
