anklagade dem, föll sig icke så noga för Orlow. I den ställning han och förhållandet befann sig nu, gälde det icke heller någon verklig sanning, utan endast en sannolikhet. Orlow förstod för öfrigt ganska väl att hela saken ej kunde så intressera kejsarinnan, att hon skulle gifva sig tid eller bry sig om att taga någon närmare kännedom om detaljerna.
— I mörkret, ers majestät, misstogo sig mina spårhundar om person.
Kejsarinnan förstod, att det åkdon och den bortresa, hvarom han talade, hänsyftade på Alexandras nattliga färd till Strelna.
— Vet du då nu hvilken den okände var?
— Det har ej lyckats mig att få noga kännedom derom.
Denna förklaring gladde kejsarinnan. Furstliga personer vilja ej gerna hafva polisen i sina fotspår.
— Och Worowitsch.
— Enligt ers majestäts befallning lät jag genast sätta efter flyktingarne. Worowitsch lyckades det mig äfven att gripa.
Orlow drog också nu vexel på hvad som verkligen skett, ehuruväl han lika väl nu, som i fråga om Willanow, lämpade ändamålet dermed och tiden derför efter sina egna fördelar.
— Worowitsch är således nu er fånge?
— Nej, ers majestät, då jag fann min misstanke origtig, släppte jag honom lös. Jag hade inga skäl att fasthålla honom.
— Hvem är egentligen denne Worowitsch?
— Hvad vet jag, ers majestät! En äfventyrare.
— Hans uppträdande på Petershof var mer än djerft.
— Orlow ryckte på axlarne.
— Hvilka eller hvilken af mina embetsmän ville han anklaga.
— Polen anklagar hela verlden, och framför allt ers majestät. Jag befarar att då han talade om ers majestäts embetsman, så menade han egentligen …
— Mig sjelf.
Orlow bugade sig.
— Skulle Willanow och Worowitsch verkligen stå i något förhållande till hvarandra?
— De äro landsmän, båda två från Polen. Vid Worowitschs upptråde på Petershof såg jag dem vexla en blick, som sade allt för mycket, att de icke af gammalt skulle känna hvarandra. Jag misstänker för öfrigt att fröken Willanow …
Orlow gjorde en ryckning på axlarne, som antydde en ganska tvetydig fortsättning af hans ord.
— Och ni älskar henne, säger ni. Huru förklara det?
— Hvem kan förklara qvinnans magt öfver oss? Ögat förleder hjertat till dårskaper, emot hvilka vårt förstånd förgäfves kämpar.
— Är hon värdig dig, så hvarför icke?
Orlow hann ej att ytterligare förklara sig, ty i detsamma inträdde Subow, Markow och Soltikow, jemte doktorn.
