298
stod också befallande och förtörnad i hvalföppningen till grottan, och bakom henne syntes alla de personer, som åtföljt henne.
— Bevaka dessa herrar, Döring och Worowitsch, befalde hon Araktschejew; ni ansvarar mig för dem. Följen mig!
Under djup tydnad återvände man till palatset.
Vi vilja ej försöka att skildra det förfärliga intryck, som kejsarinnans uppträdande och befallning åstadkom.
TJUGOANDRA KAPITLET.
Kejsarinnan handlar.
I följd af den vidsträckta menniskokännedom, som Armfelt förvärfvat under ett händelserikt, af lyckan så ofta gynnadt, men deremellan af motgångar så hårdt pröfvadt lif, insåg han att en storm var i utbrytande. Det var ej heller svårt att begripa, hvarifrån ovädret kom, eller att Subow, Orlow och Markow, det vill säga det egentliga gunstlingspartiet, underblåst det. Men svårare var det att utleta, hvilka medel man dertill begagnat. Armfelt hade ju nyligen stått så högt i kejsarinnans gunst, att han till och med ett ögonblick vågat tänka sig möjligheten att undergräfva icke allenast gunstlingspartiets bestånd, utan till och med sjelf, ensam, åtminstone provisoriskt, ersätta det. Med en besynnerlig blandning af glädje och smärta erinrade han sig kejsarinnans och sin promenad i parken vid Petershof, och den välvilja, som kejsarinnan derunder visat honom. Men om Armfelt onekligen, såsom en minnesgod statsman, påminde sig alla de tillfällen, vid hvilka Catharina visat honom någon bevågenhet, förbisåg han deremot alla sådana förhållanden, hvarunder han oförsigtigt blottstält sig. Således föll det icke honom in att reflektera deröfver, att han inom sjelfva hofvet ordnat och stält sig i spetsen för ett fruntimmersparti, hvarigenom han nödvändigt skulle till det yttersta reta sina motståndare. Icke heller betänkte han, det han, som likväl hufvudsakligast ej hade någon annan att stödja sig vid, än sin egen personlighet, begick en stor oförsigtighet, då han vid ett främmande hof med så mycken djerfhet och oförvägenhet, som förhållandet var, vågade fiendtligt uppträda emot ett mägtigt gunstlingsparti.
Hade Armfelt segrat i sin första dust med Subow, då han lyckats förmå kejsarinnan att personligen och under en annans mask infinna sig i galleriet, så är det icke otroligt att han på en gång öfverändakastat partiet. Men nu tappade han på första kortet och dermed hela vägspelet, och kejsarinnan fick tid att lugnare öfverlägga, hvarvid hon snart fann att hon, minst sagdt, handlat något oförsigtigt och blott-
