56
En timme senare rullade en vagn öfver Troitzkoybryggan och till Krestowzkoy-Ostrow samt vidare framåt till Rasumowskiska palatset.
Så snart vagnen stannade, steg fröken Willanow derur, och grefve Orlow emottog henne vid porten.
— Haf godheten att gå förut, bad hon, jag skall följa er.
Grefven lydde.
Sedan de passerat genom flere gångar och större gemak, inkommo de slutligen i samma arbetsrum, hvari vi en gång förut träffat egaren till huset.
Knappast hade de inträdt här, förrän Orlow närmade sig Willanow.
— Fred oss emellan, min fröken, var det enkla ord, som han dervid begagnade, fred, min fröken.
— Enligt ert löfte, min herre, kommer jag hit för att träffa mina föräldrar, svarade hon, och förrän jag träffat dem, ingår jag icke med er i några fredsplaner.
— Ni är ännu stolt, min fröken; ni glömmer att vi nu äro ensamma.
— Jag är icke ensam, herr grefve; emedan jag medfört en vän, på hvilken jag litar mer än på er.
— Verkligen?
— Se hit.
Och Willanow visade dervid på en dolk i sitt bälte. Orlow rynkade pannan, men begaf sig genast till närmaste dörr, öppnade den och bad henne stiga in.
Med outsäglig glädje störtade hon i sina föräldrars armar. De vacklade henne till mötes.
FJERDE KAPITLET.
Nödvändiga upplysningar. En färd till Siberien.
Vi hafva berättat, huru furst Raszanowsky, Willanows far, efter blodbadet vid Prag och Warschaus fall blef afsänd till Siberien, samt att han dervid åtföljdes af sin gemål. Icke dess mindre hafva vi funnit dem i det Tauriska palatset, sedan de vid en af trapporna till Newafloden på Orlows befallning blifvit fängslade, och vi känna redan att det var med dem, som han tvingade sig till Willanows samtycke att ingå på det af kejsarinnan anbefalda giftermålet. Vidare veta vi äfven, att Willanow redan förut kände att hennes föräldrar funnos på rysk botten.
I det föregående hafva vi också redan antydt, att ett misstag vid
