— Hvilket fasansvärdt våld, yttrade han också nu, begår man icke emot oss! Dessa åkdon äro ju små fängelser.
Fursten svarade ej.
— Och dessa arrester, i hvilka man om dagarne inspärrar oss, fortfor abbén. Jag vet i sanning icke, om jag skall förskräckas mera för nätterna d. v. s. för dessa rörliga, flyttbara arrester, eller för dagarne d. v. s. för dessa vid alla stationer befintliga mörka hålor. Min gud, hvilket förfärligt land måste ej Ryssland vara! Ett fängelse vid hvarje hästombyte, och löpande af hästar dragna — kommunikationsfängelser dem emellan. Någonting oerhördare har jag aldrig hört omtalas.
— Er anmärkning är icke utan sin rigtighet, abbé, jag medgifver att det är förfärligt. Sjelf har jag visserligen aldrig förr varit i Ryssland; men jag har studerat landets författningar, polis och geografi, och ehuru jag trodde mig känna dem ganska väl, medgifver jag, att verkligheten är långt värre, än jag förestält mig.
Furst Raszanowski uppdrog härefter en kort, men karaktäristisk bild af Ryssland i allmänhet, med hänsyn till de grundsatser som öfver hufvud betinga dess regeringssystem, bestämma dess politik, inspirera dess polis och diktera dess strafflagar.
— Gestalten ni framställer, anmärkte abbén, är en till granit petrificerad despotism.
— Så är det. Det allena styrande väldet — betraktadt från synpunkten af allherskarens person utgör emellertid icke den hårdaste centner-tyngd, som trycker och förtrycker landet och folket. Den svåraste eller kanske rättare, den förfärligaste ligger deri, att systemet uppammar och gör alla, som representera czarväldet eller hafva att utföra dess vilja och bevaka dess intressen, till tyranner och det i den gräsligaste mening. Det är dessa småtyranner, som utveckla systemet till den yttersta godtycklighet och råaste roflystnad, till det djerfvaste våld och den förfärligaste laglöshet. I czarernas händer är despotismen i sjelfva verket blott en konkret magt, hvaremot den i de privilegierade klassernas, och framför allt i embetsmännens, blifver det personligaste tyranni, uppifrån och nedåt. Czarerna stå alldeles för högt och på samma gång allt för isolerade, för att hafva kännedom ens om en tusendel af de brott, som i deras namn utöfvas af tjenstemännen emot folket. Dessa oräkneliga embets- och tjenstemän utgöra det jernnät, som spinner sig sargande kring hela rikets alla lemmar. Om detta tyranni kan man knappast göra sig en rigtig föreställning. Det beror allt för mycket af det enskilda godtycket.
Fursten slöt sina ögon, liksom för att hvila ut.
— Af alla institutioner, som förefinnas inom Ryssland, fortsatte han likväl åter efter en stund, finnes dock ingen så fasansvärd som den hemliga polisen. Den är den mest exceptionella myndighet, jag vet. Utgrenad kring hela riket, såväl inom de högre som lägre samhällsklasserna, har den sitt ord och sitt öra med öfverallt. Saknande
