74
alla bestämmande föreskrifter för sin verksamhet, handlar den fullkomligt på eget bevåg. Den hemliga polisen beror uteslutande af huru den person är, i hvars hand chefskapet ligger. I närvarande stund ligger det i Orlows. Vi kunna bereda oss på hvad som helst.
Åter försjönk fursten i en stunds tystnad.
— Jag skulle kunna omtala oerhörda handlingar, utöfvade af den hemliga polisen. Hvad tror ni, abbé, om jag säger er, att det finnes ett inre rum innanför polisministerns, om jag så får uttrycka mig, privata poliskansli, hvarest de mest godtyckliga bestraffningar försiggå, och det utan alla afseenden till och med på olika kön. Då bestraffningen gäller personer, som man ej offentligt vill kompromettera, så har man försett detta rum med en fallucka, hvilken ett tu tre öppnas, då den anklagade sjunker ned, så att endast hans axlar och hufvud befinna sig öfver golfvet, under det att knutpiskan i rummet derunder af der befintlig bödel behandlas allt efter omständigheterna.
— Abbén åhörde med fasa och förskräckelse furstens ord.
Dörren till det rum, hvari de befunno sig, uppkastades slutligen med ett häftigt buller, och en person, klädd i en enkel polisuniform, inträdde med hastiga steg.
Samtalet emellan abbén och fursten upphörde genast.
Tjenstemannen begaf sig direkte fram till lyktan, och sedan han putsat ljuset, lyste han på fångarne, liksom för att se huru de sågo ut.
— Hvilken af er är fången n:r ett? frågade han.
— Jag.
— Och n:r två?
— Jag.
— Ni är således n:r tre?
— Ja.
En kort tystnad uppstod derefter, hvarunder tjenstemannen, med lyktan i sin hand, ânyo betraktade dem med den största uppmärksamhet.
— Af befälhafvaren för den vakt, som åtföljer fångtransporten, talade han derefter, har jag erhållit ordres från den hemliga polisen i Petersburg att tillfråga er, om ni nu hafva lust att ingå på de framställningar, som man der förelade er såsom vilkor för er frihet? Skulle ni vilja ingå derpå, har jag befallning att genast låta er vända tillbaka till Petersburg.
De trenne fångarne sågo förvånade på hvarandra. Hvad skulle de göra? Skulle de svika sin öfvertygelse och sin pligt eller gå en säker undergång till mötes? Aldrig hade de varit försatta i en svårare ställning, aldrig hade de blifvit på ett grymmare sätt pröfvade.
Fursten betraktade sin maka. Svag, sjuklig och aftynande som hon var, fann han att hon icke under fortsättningen af en sådan resa, som den, hvilken de hitintills utstått, skulle med lifvet kunna hinna fram till deras aflägsna förvisningsort.
Ömheten för henne bjöd honom att antaga anbudet.
