84
likväl säga er, att detta palats är strängt bevakadt, på det ni ej gagnlöst må försöka att i otid begifva er härifrån. Och ni, min fröken, han vände sig nu till Willanow, tviflar väl ej längre på, att jag menar ärligt — det är sant — jag hade så när glömt bort en sak — den der Worowitsch — hvem är han — nu sedan allt är uppgjordt oss emellan, så …
Bullret utanför hade ej aftagit. Ett kommandorop hördes till och med nu. Orlow lyssnade ett ögonblick, men så mycket det än förundrade honom, ansåg han det likväl endast vara en tillfällighet.
— Ni måste säga mig, hvem denne Worowitsch är, sade han — ni måste …
— Fordra icke det, grefve, svarade fursten, under inga vilkor upplysa vi er derom. Worowitsch är …
— Är …?
— Obekant för oss, om ni vill.
Det uttryck, som spelade i Orlows ansigte, visade att grymma afsigter ännu lekte i hans själ. Men i detsamma hördes raska och stadiga steg från de yttre rummen samt ljudet af klingande sporrar. Hvad betydde det väl? Orlow teg åter stilla. Dörren öppnades i detsamma och — general Suvarow inträdde, åtföljd af ett par officerare.
Furst Raszanowsky drog sig tillbaka vid generalens anblick, emedan han befarade att blifva igenkänd af honom, med hvilken han under polska revolutionskriget en och annan gång sammanträffat. Willanow fruktade äfven för Suvarow, all den stund hon kände ryktet om hans omutliga, barska stränghet, ett rykte, som blifvit för henne ännu mera förfärande, sedan Worowitsch fallit i hans händer.
Orlows panna lade sig i skrynklor. Suvarow tillhörde intet politiskt parti. Älskad af armén, förblef han en ensam, liksom fristående, oförklarlig, ehuru dyster gåta. Hvad ville han? Icke kom han i sina egna ärenden ty han hade sällan några sådana — men på hvems befallning kom han?
Suvarow och Orlow uppmätte hvarandra med granskande allvar. Orlow saknade likväl mod att först tilltala honom. All den stund generalen alltid förefallit honom obegriplig, bäfvade han för honom. Sedan Suvarow också kastat en hastig blick omkring sig, närmade han sig Orlow.
— Känner ni denna ring, herr grefve? frågade han.
Den är från kejsarinnan.
— Rigtigt.
— Jag har befallning att här hemta några papper, fortfor generalen. De skola ligga i ert skrifbord, lådan n:r två, till höger.
Öfverraskning och förskräckelse visade sig hos Orlow. Skulle kejsarinnan vara honom på spåren?
— Är det er afsigt att göra en husvisitation, general?
— Min afsigt är att uppfylla kejsarinnans befallning. Hvar är nyckeln?
