146
rinnan rört sig allt för mycket. Rosen har återigen slagit upp. I natt har hon haft feber och yrat. Sex, åtta timmar hafva varit ett ihållande, fortsatt jemmerrop. Det hemskaste är att hon derunder ropat endast ett enda namn.
— Ropat?
— Hörde ni …
— Hvad?
— Att man talade derinne.
— Orlow och …
— Grefve Orlow?
— Som jag säger.
Underrättelsen förskräckte Döring, och han blef uppmärksammare än förut.
— Grefve Orlow är derinne; har han då återvunnit kejsarinnans förtroende? frågade han.
— Det ser nästan så ut. På de senaste dagarne har han ofta haft företräde, och i dag på morgonen var han den ende, som hon tillkallade. Men för Guds skull, hvad går åt er?
— Ingenting, ingenting, fortsätt blott, han har blifvit tillkallad — hvad var det mera, som ni ville säga?
— Ni är så uppbrusande, för all del akta er för spasmer, Döring, det är ingen karlsjukdom, det.
Döring fattade sig åter, men plågsamma aningar upprörde honom.
— Ni sade att kejsarinnan under yrseln i natt ropat …
— Ett enda namn, ja, Döring, det var rigtigt hemskt att höra det eviga jemret. Hu, jag förskräcks ordentligt ännu i denna stund, då jag tänker derpå. Jag är icke spökrädd af mig, men ni kan tro …
Men hvilket namn var det då, som så ihärdigt sysselsatte henne?
— Tarrakanows, Döring, Tarrakanows. Ni har kanske hört att vissa förfärliga historier knyta sig vid detta namn.
— Jag vet. Hon dog ju i fästningen vid en öfversvämning.
— Om det endast varit slut dermed, men …
Jag påminner mig nu också att ett rykte för en tid sedan ville veta att hon lefde ännu.
— För en tid sedan, säger ni, ryktet går ännu, Döring, och himmelen vet, hvarifrån det kommer. Alla menniskor, som på sista veckan uppvaktat kejsarinnan, hafva trakterat henne med tusentals berättelser derom, utan att ens vi, som dagligen omgifva henne, förstodo det för henne marterande deri. Men i natt, Döring, i natt åh, det vore omöjligt att beskrifva det — i natt såg hon under ständiga feberparoxysmer oupphörligt Tarrakanows vålnad vid sin säng — hör ni ingenting — jag tycker bestämdt att jag hör en röst derinne — tyst — det är icke Orlows — det är …
— Är någon mer än Orlow derinne?
— Fröken Willanow är äfven der.
