Vägen var ofta för lång för att förskaffa sig godt vatten, ehuru man då ännu icke var bortskämd i det afseendet. Så säger professor C. Trafwenfeldt i ett utlåtande till Sundhetskollegium, den 19 Juni 1827, att enär vattnet i Ladugårdslandsbrunnarne är dåligt, så är afståndet till Norrmalms goda brunnar icke så betydligt för de flesta Ladugårdslandsbor.
Vanligen hemtade man vatten från den närmaste brunnen, utan att bry sig om dennes beskaffenhet, och det var endast »bättre folk» som skaffade sig tillåtelse att låta hemta från någon af slottsbrunnarne. Morgnar och i synnerhet aftnar var samlingen af vattenhemtande pigor, drängar och lärgossar ganska stor omkring de offentliga brunnarne, och timmen då man »skulle gå efter vatten» var ofta efterlängtad af Stockholms tjenstfolk, som då fick tillfälle att utbyta åsigter om ett och annat samt erfara stadens nyaste sqvaller. En stor samling syntes hvarje afton vid t. ex. Brunnsgränden vid Österlånggatan, och pratet, skrattet och skriket, stundom också grälet och slagsmålen hördes vida omkring och gåfvo återljud i de trånga gränderna. När de vattenhemtande som skulle begifva sig åt de innersta gatorna åter hunnit upp för Köpmanbrinken, hvilade de en stund på Köpmantorget och der fortsattes de lifliga meddelandena. Att detta torg ofta kallades »Sqvallertorget» ansågs i allmänhet komma af detta aftonsqvaller, men torde dock vara en förvrängning af sqvalte- eller sqvaltorget, emedan platsen sluttar och derigenom orsakar vattnets stridare affall.[1]
Vatten till matlagning togs vanligtvis ur sjön, synnerligen ur Mälaren, men äfven ur Clara sjö och Nybroviken. I de två senare var vattnet högst orent, och i Fatburssjön[2] föga bättre än giftigt.[3] Nästan öfver allt voro stränderna fulla af samlad orenlighet, och vattenhemtningen försiggick vanligen bredvid sjelfva smutsupplagen. Men till dessa hemtningsställen måste tjenare, i synnerhet de qvinliga, dagligen begifva sig med två ämbar, burna med ett ok öfver skuldrorna, eller, om de voro tvänne vattenhemterskor, med en stort så, buren medelst stång öfver axlarne, och med denna i bägge fallen ganska tunga börda skulle de ofta streta upp för Stockholms besvärligaste backar eller de på dem anlagda trappor, för att icke tala om de höga trapporna till husens öfre våningar.
- ↑ Torget bildades 1685, då den gamla, inre stadsporten vid Köpmangatan, vanligen kallad Köpmanshvalfvet, nedrefs. Porta Plateæ Mercatorum, Köpmansgatans port, nämnes i ett köpebref redan 1340.
- ↑ Igenfyldes och lemnade plats för södra jernvägsstationen.
- ↑ P. G. Cederschiöld: Memorial till Svenska Läkaresällskapet, 1827.
