han knöt knutar på någonting och drog hårdt till dem med all sin kraft.
Hela klassen tisslade och tasslade så smått i den varma middagstimmen, hvar och en sysselsatt med sitt. Några gjorde ingenting, utan sutto med händerna i fickan och gapade ut i luften; en skref ett latinskt tema bakom ett berg af böcker; en annan hade lagt sitt hufvud ned på armarne och sof stilla; vid fönstret satt en och stirrade på rektorns fyra äplen, medan han fantiserade öfver, huru många det väl kunde vara på den andra sidan af trädet, som han icke kunde se, samt huruvida det skulle kunna låta sig göra att klättra öfver muren en aftonstund, då det blef mörkare.
Två hade slagit sig tillsammans öfver en stor Europakarta, hvarpå de seglade med fartyg af trästickor, som de skuro under bordet. Det stod en satans sydvest uppåt kanalen, så att både Freja och Familjens Hopp måste gå norr om Skotland. Men nere vid Gibraltar låg den andre på lur med en lång ituklufven blyertspenna, som han hade doppat i bläckhornet; det skulle vara en algierisk sjöröfvare.
»Flera städer, flera städer!»
»Namur,» sade Tolleiv plötsligt.
Halfva klassen vände sig förvånad om, och en på näst nedersta bänken var till och med nog indelikat att sticka hufvudet under Tolleivs bord för att se efter, om han ej hade geografin i knät.
