80
och skyndar till Navarra, där min goda Margot väntar mig och säkert är ond på mig.
— Men ingen människa visste, att ni var här.
— Jag har kommit hit för att sälja tre af min hustrus juveler och vidare för att få veta, om ligan skulle krossa mig.
— Ni ser, att den inte är farlig.
— Ja, det har jag att tacka er för.
— Hvad menar ni?
— Jo, om ni i stället för att vägra att bli chef för ligan, som ni vet vara riktad mot mig, antagit förslaget och gjort gemensam sak med mina fiender, så hade jag blifvit hängd. Därför, då jag fick veta, att konungen straffat er vägran med att göra er till fånge, svor jag, att jag skulle rädda er, och jag har gjort det.
— Alltid lika godtrogen! tänkte Frans; det vore synd att bedraga honom.
— Res till Anjou, min kusin, sade béarnaren småleende: res till Anjou. Ah, herr Guise! Ni trodde er ha vunnet spel, men jag skickar er en besvärlig kamrat; akta er!
I detta ögonblick framleddes de friska hästarna. Henrik och Frans svingade sig upp på dem, och d'Aubigné följde knotande efter.
14.
Väninnorna.
Medan Paris sjöd som en masugn, styrde grefvinnan de Monsoreau, âtföljd af sin far och tvenne tjänare, kosan till slottet Méridor.
Det hände ej sällan under den långa färden, att Diana lät fadern och tjänarne rida förut och ensam höll stilla på någon kulle för att skåda ned i dälden, om ingen följde henne … Men när hon ej blef varse annat än de betande hjordarna eller klockstapeln i en aflägsen by, red hon åter framåt, oroligare för hvarje gång hennes väntan blifvit gäckad.
