106
da hans ord. Hvad kan väl, tänkte han, hertigens mening med baron de Méridor vara? Vill han i den gamle baronen blott vinna ett aktningsvärdt och mäktigt stöd för sin sak? Eller äro hans politiska planer endast ett medel, hvarigenom han ämnar närma sig Diana?
Bussy tog prinsens ställning i betraktande: Frans var oense med sin bror, han hade flytt ur Louvren och var anförare för en uppresning i landsorten. Bussy lade i den ena vågskålen prinsens politiska intressen och i den andra hans kärleksgriller, och dessa senare syntes honom då vara af föga vikt i jämförelse med de förra. Han kände sig hågad att förlåta hertigen alla hans öfriga fel, endast han ville lämna Diana i fred.
19.
Fortsättning.
Vid palatsets port fann Bussy ett ärligt, leende ansikte, som han trodde vara på många mils afstånd.
— Ack! ropade han glad, är det du, Remy?
— Ja, nådig herre.
— Jag ämnade skrifva till dig för att be dig komma hit.
— Nå, det var bra, ty jag trodde, att ni skulle banna mig.
— Hvarför det?
— Jo, för det jag kommit hit utan er tillåtelse; men då jag fick höra, att hertigen af Anjou flyktat ur Louvren och begifvit sig till sin provins, så kom jag ihåg, att ni var i Angers, och tänkte, att det möjligen kunde bli inbördes krig samt att en hel mängd hugg kunde komma att utdelas, och därför skyndade jag hit.
— Däri gjorde du rätt, Remy. Nå, hur har du fått reda på mig?
— Just som det skulle varit någon svårighet! Jag frågade efter hertigens palats och väntade på er här vid porten, sedan jag först fört min häst in uti stallet, där jag sannerligen tror, att jag såg er häst bunden.
