— Godt; jag vill bara först gå till stallet för att se efter, att ingenting händt hans höghets häst.
Monsoreau skyndade till stallet; på samma ställe, där han tagit honom, fann han nu åter den förståndiga hästen, som stod och åt med bästa aptit i världen.
Utan att bry sig om att byta om kläder, emedan Monsoreau tyckte, att den viktiga nyhet, han hade att berätta, borde tysta etikettens fordringar, styrde öfverhofjägmästaren därefter sina steg till matsalen.
Alla prinsens ädlingar och hans höghet själf i egen person sutto omkring ett präktigt serveradt och rikt upplyst bord; de voro som bäst i farten med att anfalla fasanpastejer, vildsvinsstekar och kryddade mellanrätter, dem de fuktade med det ljufliga, mörka cahorsvinet eller med det bedrägliga, gnistrande anjouvinet, hvars dunster uppstiga i hufvudet, redan innan man hunnit tömma glaset i botten.
— Hofvet är fullständigt, sade Antraguet, rödblommig som en ung flicka och redan drucken som en gammal tysk ryttare; — fullständigt, som ers höghets källare.
— Nej, nej, inföll Ribeirac, det fattas oss en öfverhofjägmästare. Det är sannerligen skam, att vi äta upp hans höghets middag, utan att själfva ha bjudit till att anskaffa något till den samma.
— Jag röstar för en öfverhofjägmästare, sade Livarot, lika godt hvilken, vore det än själfve herr de Monsoreau.
Hertigen smålog, ty han var den ende, som visste af grefvens ankomst.
Livarot hade knappt hunnit tala ut och prinsens smålöje knappt försvunnit, förrän dörren öppnades och grefve de Monsoreau inträdde.
— Nå, här ha vi honom nu, sade hertigen; I sen, att försynen gynnar oss, mina herrar, då den på ögonblicket sänder oss hvad vi önska.
Monsoreau hörde ej utan förvåning, att prinsen, ovanligt nog, sålunda fann sig tvärt.
— Sitt ned och deltag i måltiden, sade hertigen, i det han anvisade grefven en plats midt emot sig.
— Nådig herre, svarade Monsoreau, jag är mycket törstig, mycket hungrig och mycket trött; men jag vill hvarken äta, dricka eller sätta mig, förrän jag till ers höghet framfört ett budskap af högsta vikt.
— Ni kommer från Paris, eller hur?
