204
— Menar ni därmed, sire, att Bussy är er brors dräng, så bedrar ni er mycket.
— Mina herrar, sade kungen, den italienska skådespelartruppen skall i afton gifva en fars; jag inbjuder er att åse den.
De närvarande bugade sig vördnadsfullt, och konungen gick ut genom stora dörren, just i det ögonblick Saint-Luc kom in genom den lilla och vinkade åt de fyra ädlingarna, hvilka äfven ämnade gå sin väg.
— Förlåt, herr Quélus, sade han, bor ni kvar på gatan Saint-Honoré?
— Ja, min vän; hvarför frågar ni det?
— Jo, emedan jag har ett par ord att säga er.
— Aha!
— Och ni, herr Schomberg, vågar jag äfven bedja om er adress?
— Jag bor på gatan Béthisy, svarade Schomberg helt förvånad.
— D'Epernon, er adress känner jag, ni är min granne; och ni, Maugiron?
— Jag har tjänstgöring i Louvren.
— Ah, jag börjar förstå; ni kommer på herr de Bussys vägnar, sade Quélus.
— Jag säger ej, å hvilkens vägnar jag kommer; jag har några ord att tala med er, mina herrar, ingenting vidare.
— Välan då; vi kunna ju begifva oss till någon af dessa herrar, till exempel till Schomberg, som bor helt nära.
— Må göra, mina herrar, svarade Saint-Luc.
37.
Saint-Luc uträttar sitt uppdrag.
Som vi sett, hade Bussy lämnat audienssalen i sällskap med sin vän. Under vägen hälsade han på alla dem, som ej voro till den grad besatta af hofmannaandan, att de likgiltigt behandlade en så fruktansvärd person som Bussy. Ty på dessa den råa styrkans tider, då personlig kraft var allt, kunde en man, om han var tapper och klok, bilda sig ett
