214
inställde prinsen sig hos öfverhofjägmästaren, under förevändning att underrätta sig om Monsoreaus hälsa, och hur kunde man stänga sin port för en furste, som visade ett sådant deltagande! Prinsen blef således mottagen och var högligen artig mot värden, men synnerligast mot värdinnan.
Så snart prinsen var borta, ropade Monsoreau på sin fru, och stödd vid hennes arm gick han, oaktadt doktorns invändningar, tre hvarf omkring sin länstol, hvarefter han med förnöjd min satte sig ned. Diana gissade, att han öfvertänkte någon elak plan.
Men detta tillhör huset Monsoreaus enskilda historia. Låt oss således återvända till hertigens af Anjou ankomst, som tillhör den episka delen af vår berättelse.
Som man väl kan föreställa sig, var den dag, då hertig Frans åter visade sig, ingalunda en likgiltig dag för herrar observatörer. Se här, hvad de märkte:
Mycken högdragenhet å konungens sida, mycken ljumhet å änkedrottningens och en ödmjuk spotskhet å hertigens sida. Frans tycktes fråga:
— Hvarför har du kallat mig tillbaka, då du visar mig en så sur min, när jag kommer?
Dagen efter sitt företräde i Louvren gjorde hertigen åter besök hos den sårade. Monsoreau, underrättad om de minsta omständigheter vid konungens möte med sin bror, gjorde allt sitt till för att underblåsa hertigens fiendtliga tänkesätt.
Som han för öfrigt befann sig allt bättre och bättre, fattade han sin hustrus arm och gick, då hertigen aflägsnat sig, ett hvarf ej omkring sin länstol, utan kring rummet. Därefter satte han sig åter med en ännu nöjdare min än förra gången.
Samma afton förberedde Diana Bussy på, att Monsoreau säkert hade något anslag för sig.
En liten stund därefter befunno sig Bussy och Monsoreau ensamma.
— När jag ändock betänker, sade Monsoreau till Bussy, att denne furste, som visar mig ett så vänligt ansikte, är min dödsfiende, och att han genom Saint-Luc velat mörda mig …
— Hvad, mörda! utropade Bussy; betänk, herr grefve, att Saint-Luc är en god adelsman, att ni själf medgifvit er ha förolämpat honom, att ni dragit värjan, och att ni under striden erhöll ert sår.
