ert löfte. Men må ers höghet akta sig. Efter denna afton kan jag med ett enda ord …
Frans afbröt grefvens tal, i det han fattade honom i armen och sade:
— Tala sakta; tvärtom håller jag det löfte, jag gifvit er. Er afresa till jakten blir känd af alla, emedan den sker på ämbetets vägnar.
— Nå, än sedan?
— Jo, ni skall ej fara dit, utan dölja er i närheten af er boning. Då den man, ni önskar lära känna, får veta er afresa, skall han nog infinna sig; det öfriga rör allenast er själf, ty jag har ej förbundit mig till något annat, vill jag tro.
— Ah! om så är … sade Monsoreau.
— Ni har mitt hedersord.
— Jag har väl det, som än bättre är: jag har er underskrift, nådig herre.
— Ja, jag vet det.
Mina herrar, sade Henrik, nu till Saint-Germain-l'Auxerrois.
— Och därifrån till Sanct Genovevas kloster? frågade hertigen.
— Ja, sade konungen.
47.
Fortsättning.
Aftonen före Kristi lekamens fest, och då allt redan blifvit aftaladt för duellen, besökte Bussy Monsoreau. Den senare yttrade då bland annat:
— Min bäste grefve, tillåter ni, att jag ger er ett råd?
— Med mycket nöje, svarade Bussy.
— I ert ställe skulle jag i morgon aflägsna mig från Paris.
— Jag? Hvarför det?
— Allt, hvad jag kan säga er, är, att er frånvaro sannolikt skulle rädda er ur en stor förlägenhet.
— En stor förlägenhet? Hvilken då?
— Är ni okunnig om hvad som skall ske i morgon?
