— Samma är förhållandet med mig, återtog Bussy.
Monsoreau tryckte Bussys hand, och de skildes åt. Öfverhofjägmästaren gick in till Diana och förkunnade sin afresa till Compiègne.
Diana hörde med glädje denna nyhet; hon hade af sin man fått höra talas om Bussys förestående duell med d'Epernon, men som denne bland alla konungens favoriter var den, som hade minsta anseendet för mod och skicklighet, hyste hon det bästa hopp.
Bussy hade tidigt på morgonen inställt sig hos hertigen, ledsagat denne till Louvren och sedan åtföljt det kungliga tåget till Saint-Germain-l'Auxerrois.
Då fursten såg Bussy så hängifven, så full af tillförsikt och glädtighet, hade han erfarit något, som liknade samvetsagg; men tvenne saker motarbetade hos honom denna goda själsrörelse: först och främst det stora välde, Bussy utöfvade öfver honom, ett välde, som hos honom väckte farhåga, att Bussy en gång, stående nära hans tron, skulle komma att bli den verklige konungen; för det andra Bussys kärlek till grefvinnan de Monsoreau, en kärlek, som i furstens hjärta väckte både svartsjukans och en sårad fåfängas kval.
Emellertid, då Monsoreau ingaf honom en nästan lika stor farhåga som Bussy, sade han för sig själf:
— Antingen följer Bussy mig, bistår mig med sitt mod och skänker sålunda seger åt min sak, i hvilket fall jag föga frågar efter Monsoreau, eller ock öfverger Bussy mig, och som jag då är honom ingenting skyldig, öfverger jag i min ordning honom.
Prinsen lämnade ej ett ögonblick den unge mannen ur sikte; han såg honom lugn och småleende inträda i kyrkan och, sedan han artigt lämnat d'Epernon plats framför sig, knäfalla bakom denne.
Då mässan pågått en stund, såg hertigen Remy komma in och knäfalla bredvid sin herre. Hertigen spratt till, ty han visste, att den unge doktorn var Bussys förtrogne. Efter en stunds förlopp märkte han också ganska riktigt, att Remy smög en biljett i Bussys hand.
— Det är från henne, tänkte hertigen; hon ger honom sin mans afresa tillkänna.
Bussy smög biljetten in i sin hatt, öppnade och läste den. Prinsen såg, hur hans anlete strålade af glädje.
