288
resa till Lyon, under ligans dagar, och äfven väl nu. Var lugn: ni skall bli belönad efter era förtjänster.
Gorenflot uppgaf en djup suck.
— Gå genast till stallet efter Panurge, sade Chicot.
Munken aflägsnade sig så fort han förmådde.
— Nu, min son, sade Chicot, tag tjugu man till din egen eskort och skicka minst tio under Crillons befäl till hotel d'Anjou att föra din bror till dig, på det han ej för andra gången måtte slippa undan.
— Har min bror möjligen …?
— Henrik, inföll Chicot, har du befunnit dig illa af att följa mina råd?
— Nej, vid Gud!
— Nå, gör då, som jag säger.
Henrik gaf öfversten för franska gardet befallning att föra hertigen af Anjou till Louvren. Crillon, som ej hyste någon särdeles ömhet för prinsen, begaf sig genast åstad.
54.
Chicot gissar rätt.
Då konungen återkom till Louvren, fann han sina vänner ligga i djup sömn.
Konungen smög sig sakta in till dem, åtföljd af Chicot, hvilken, sedan han bragt sin skyddsling i säkerhet, hade skyndat till Louvren.
En säng var tom; det var d'Epernons.
— Ej ännu hemkommen, mumlade Henrik. Den oförsiktige! Den olycklige! Den dåren! När man skall slåss med Bussy, den tappraste man i Frankrike, den farligaste i världen! Att ej betänka det!
— Sire, anmälde en page, herr d'Epernon kommer nu.
D'Epernon hade hoppats obemärkt kunna smyga sig in i sofrummet, men då han såg, att han ej kunde undgå den läxa, som väntade honom, stannade han förlägen på tröskeln.
— Ah, är du ändtligen här, din olycksfågel! ropade Henrik. Kom hit och se på dina vänner: de äro förståndiga; de ha insett morgondagens vikt; men du, olycklige, i stäl-
