— Sire, jag har ej ännu slutat min berättelse, fortfor Saint-Luc. Sedan den olycklige nära en halftimme försvarat sig i rummet, sedan han besegrat sina fiender, flydde han, sårad, blödande och stympad; det var blott fråga om att räcka honom en hjälpsam hand, hvilket jag skulle gjort, om jag ej, tillika med den kvinna han anförtrott mig, af mördarne blifvit bunden till händer och fötter, och om man ej satt en kafvel i munnen på mig. Olyckligtvis hade man glömt att beröfva mig ögonens bruk, liksom man beröfvat mig röstens, ty jag såg tvenne män närma sig den olycklige Bussy, som, hängande på ett järngaller, fasthölls af järnspetsarna, hvilka trängt in i hans kropp och hans kläder; jag hörde den sårade bedja dem om hjälp, ty i dessa tvenne män hade han rättighet att finna vänner. Välan, den ene, sire … det är rysligt att omtala, men, tro mig, det var ännu rysligare att se och höra … den ene befallde då att skjuta på honom, och den andre lydde.
Crillon knöt näfven och rynkade ögonbrynen.
— Och ni känner mördaren? frågade konungen, emot sin vilja rörd.
— Ja, svarade Saint-Luc.
Därpå vände han sig till prinsen, och i det hans röst och åtbörder uttryckte hela det hat, han hittills dämpat, sade han:
— Denne furste är mördaren, på en gång vän och mördare.
Konungen väntade sig detta; hertigen hörde det utan att ens blinka.
— Ja, svarade han lugnt, ja, herr de Saint-Luc har hört och sett ganska rätt; det är jag, som låtit döda Bussy, och ers majestät skall värdera mig härför, ty Bussy, som var min tjänare, det är sant ämnade denna morgon, oaktadt mina föreställningar, bruka vapen emot ers majestät.
— Du ljuger, mördare, du ljuger! skrek Saint-Luc. Bussy, sårad öfver hela kroppen, med handen genomstungen och axeln krossad af en kula, Bussy, fasthängande på järngallret, skulle väckt medlidande hos sina hätskaste fiender, som säkert hade bistått honom. Men du, du, La Moles och Coconnas mördare, du har äfven mördat Bussy, icke för det han var din brors fiende, utan för det han var förtrogen med dina hemligheter. Ha! Monsoreau visste väl han, hvarför du begick detta brott.
