8
När Gunnar var tolv år gammal, började ett nytt skede i hans liv. Den första barndomstidens ljusa idyll är till ända, och han sändes till stiftsstadens läroverk, Skara gamla ärevördiga katedralskola. Lokalen, där denna förnämliga bildningsanstalt var inrymd, var emellertid på denna tid allt annat än förstklassig. Det var ett gammalt stenhus, som på Gustav III:s tid hade tjänstgjort såsom kronobränneri. I hela byggnaden fanns ej en enda eldstad. Hela nedre våningen upptogs av ett enda stort rum med bänkar utan ryggstöd. Här undervisades samtidigt de fyra lägre klasserna. Eftersom ingen uppvärmning var möjlig att åstadkomma, måste både lärare och elever under den kalla årstiden sitta med ytterkläderna på. För lärarna gick det väl någorlunda an, ty de kunde marschera av och an på golvet och stampa med fötterna för att hälla sig varma, men pojkarna måste vackert sitta stilla, och den uppvärmning, som kom dem till del, skedde för det mesta genom karbasen, vilken på den tiden betraktades hart när såsom det viktigaste pedagogiska hjälpmedlet.
Vilken himmelsvid skillnad, om man jämför detta med förhållandena i våra dagars skolor! Kanske ännu skarpare framträder skillnaden på ett annat område, nämligen förhållandet eleverna emellan. På Wennerbergs tid kvarlevde ännu ganska oförminskad den gamla penalismen, i det att de minsta pojkarna fingo vara ett slags tjänare och passopp åt de äldre. Redan klockan fem om mornarna måste de små stackarna gå omkring i staden till sina äldre kamrater för att
